De som dödar drömmar sover aldrig

De som dödar drömmar sover aldrig (2018) av Jan Guillou är den åttonde boken i serien Det stora århundradet, som började med tre norska bröders äventyr i olika delar av världen i början av 1900-talet. I denna del har det blivit 70-tal, Vänsterrörelsens tid. Den förra delen med titeln 1968 handlade mycket om vänsterrörelsens frammarsch, studentupproret, FNL rörelsen osv. Fortsättning på det temat följer i denna del. 

Från baksidetexten:
" Nu är det 70-tal. Vänstervågen från 1968 ter sig närmast som en idyll jämfört med det krig som håller på att växa fram mellan Europas säkerhetstjänster och en alltmer splittrad vänsterrörelse. Det blir bokstavligen en fråga om liv eller död."

Det här är den bok i serien som jag tyckt minst om. Det blir mycket juridik, bokens huvudperson är ju notarie Erik Letang, som arbetar på Henning Sjöstrands advokatkontor, (Läs Henning Sjöstedt) samtidigt som han är aktiv i en Palestinagrupp. Att Jan Guillou har riktat ett tack till inte mindre än fyra advokater och en Professor emeritus i slutet av boken, förklarar ju en del.
När jag tycker boken är som mest tråkig sker en mycket drastisk händelse, så då blev det lite mer intressant. 
IB-affären ingår även i handlingen, just där har ju Jan Guillou all kunskap. 
Jag kommer naturligtvis läsa klart den här serien, Ca 25 år återstår av 1900-talet nu för Guillou att skriva om. Slutet av 70-talet, 80-talet och 90-talet. Sista raderna i denna del ger en hint om nästa del då en sjöman i fin uniform presenterar sig som Carl Hamilton ! (Jag har inte läst böckerna om honom)
Det är väl de år som nu återstår av 1900-talet som jag har mest insyn i nyhetshändelser och samhällsfrågor, så det ska bli spännande att se hur dessa år kommer att beskrivas, och att följa vad som händer släkten Lauritsen. Frågan är hur många fler böcker det blir fram till Milleniumskiftet.