Från bokens baksida:
"Mirjam är sex år. Hon bor med mamma och pappa, hundarna bor ute. Mirjam pratar mycket. Och tänker mycket. Du är duktig du Mirjam, brukar de vuxna säga. Och att hon nog kommer bli präst. Det är mycket man ska förstå och ännu fler saker man måste göra, men Mirjam har sina knep för att hantera världen och ofta blir det ganska bra."
Det är Mirjams tankar om sin omvärld man som läsare får följa, ingen annans, det är det som gör denna bok lite speciell. Jag tycker att Christina Kjellsson lyckats med detta riktigt bra. Man får följa Mirjam ett år och hon hinner börja i skolan. Hur mycket som är självbiografiskt vet jag inte, men jag gissar att en del är det. Miriam funderar mycket och på 60-talet var det inte så vanligt att man förklarade så mycket för barn. Barnen fick vara själva med sina funderingar och tankar, och med de vuxnas många gånger konstiga svar och kommentarer.
Solknepet har fått bra recensioner och jag förstår det, jag rekommenderar den. En lättläst bok med inte så många sidor men som jag redan skrivit - den är läsvärd, och det fick åtminstone mig att fundera på min egen barndom, den var på 60-talet, rätt långt från Jämtland men ändå på landsbygden. En del igenkänning men kanske ändå inte. Alla har vi vår egen barndom och våra egna minnen från den tiden i våra liv.
Andra som skrivit om Solknepet:
Sagomuseets Blogg
dagensbok.com
kanske något för svärdottern
SvaraRaderaLite intressant att bara någon dag efter detta blogginlägget läser jag en recension på en fristående fortsättning om Mirjam men nu är hon tonåring. Bokens titel är "Nu är jag ung hela mitt liv"
SvaraRadera