Än finns det hopp

Än finns det hopp (2013) av Karin Wahlberg är tänkt att bli en serie, på hur många böcker vet jag inte.
Handlingen utspelar sig på 50-talet, närmare bestämt 1953, platsen är en svensk småstad med stadens sjukhus som centrum. Det är 50-tal ! Karin Wahlberg har verkligen läst in sig på 50-talet och beskriver, kläder miljö osv detaljrikt. Hon har fångat tidsandan, även med klasskillnader och den rådande hierarkin på sjukhuset. Ordvalet i berättelsen däremot stämmer inte alltid med 50-talet, att känna sig bekväm i en grupp är ett relativt nytt uttryck i svenskan, likaså tror jag inte man pratade om att fika.
Det är många personer i berättelsen och jag har lite svårt att hålla reda på dem i början, men en personlista i början av boken underlättar  detta betydligt som väl är.
Polioepidemin härjar för fullt och risken  att insjukna i denna sjukdom skrämmer många.  Karin Wahlberg har även här lagt ner mycket research och jag lär mig en hel del fakta som jag inte visste. Det handlar inte bara om Polio utan även om andra sjukdomar och läsningen ger ett perspektiv på hur mycket vården har utvecklats på dessa 60 år.

När jag väl kommit in i persongalleriet så blir boken mer lättläst och jag kan mycket väl tänka mig att läsa de kommande delarna.  
I Efterordet till boken kan man läsa vilka källor och vilka personer som Karin Wahlberg använt sig av,som sagt mycket arbete har lagts ner på att ge berättelsen dess detaljrikedom.