Vänner och älskare är första boken jag läst av Theodor Kallifatides.
"Femtiofemårige Georg Andreasson, chef för
ABF i Stockholms län, står inför stora förändringar i livet. Ett avsked
från en skör dansare till synes utan undanflykter och ett försiktigt
närmande till en glittrande och undflyende yngre kvinna väntar. Ibland
känner han sig gammal, men vill inte gärna erkänna det. Vardagens
rutiner bryts, men närheten till en filosofiskt lagd vän och kollega
består. Frågor om tillhörighet och utanförskap kräver svar. Värderingar
ifrågasätts. Är politik och kultur oförenliga? Livet känns osäkert, men
längtan, hopp och passion är starka drivkrafter. Snart kanske ljuset
återvänder."
Handlingen utspelar sig i Stockholm i nutid och mot slutet en resa genom Europa till Rumänien.
Jag gillade att läsa den här boken men har ändå väldigt svårt att sätta fingret på vad jag gillade med den.
Jag blev inte jättegripen av handlingen men Theodor Kallifatides fångar tankar o stämningar bra.
Jag får bl a lära mig vad Damokles svärd har för betydelse och i romanen finns en del djupare resonemang o tankar som fick mig att stanna till o fundera kanske därför jag ger så högt betyg som en fyra.
Det är flera av personerna i boken som har invandrarbakgrund och det har ju författaren själv så allting känns väldigt ärligt i det han skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar