söndag 29 januari 2017

Alltid hos dig


Alltid hos dig (2008) av Maria Ernestam  är en roman som främst handlar om händelser i Göteborg och Marstrand under första världskriget,  men en del utspelar sig 1959 då som minnen från en döende kvinnas sjukhusbädd. Ramberättelsen är dock i nutid.
Inga är en kvinna som ett par år efter sin mans hastiga bortgång flyttar ut till släktens sommarställe på Marstrand, där hon ska försöka att läka sina sår och komma tillbaka från den livskris hon gått igenom. Hon börjar med att röja i en förrådsbyggnad på tomten och hittar där en låda med gamla tidningsurklipp och ett brev från en kvinna som är avsänt i Mombasa, Kenya 1916. Hon blir nyfiken och börjar ivrigt göra efterforskningar. 
I början tyckte jag inte riktigt att jag fick ihop det med de olika tidsperspektiven i handlingen men det löser sig snabb och det blir en spännande helhet. Emellan några kapitel mot slutet kom små citat som jag tyckte var märkliga men de hör väl till den verkliga händelse som utspelas vid denna tid och som är en viktig del i romanen. En historisk händelse som för mig var okänd och som utspelade sig utanför Sveriges västkust i år för 101 år sedan. Tyskar och Engelsmän hade ett stort slag på Nordsjön, där ett stort antal soldater dog och många av dessa döda kroppar flöt sen i land utmed Sveriges kust. 
Det är en roman där en av livets stora frågor om rätt eller fel ställs på sin spets, det är en roman om vänskap och kärlek och om det klassamhälle som fanns i Sverige för 100 år sedan. 
Ibland känns det dock som Maria Ernestam vill ha med så mycket, en del detaljer hade kunnat slopas men som helhet tycker jag Alltid hos dig, är mycket läsvärd men som jag förstått det är den något annorlunda än hennes andra romaner. Jag har tidigare endast läst Busters öron av henne och den var i alla fall helt annorlunda. 
I sitt efterord skriver Maria om slaget vid Jylland även kallat det stora Nordsjöslaget eller Skageracksslaget.
Man kan även  läsa om det på Wikipedia



onsdag 25 januari 2017

Nu finns jag på Facebook

Har just skapat en Facebooksida för Kerstins Bokblandning gå gärna in och gilla mig där. Vet inte riktigt än hur jag kommer att använda den, men jag kommer naturligtvis att länka mina blogginlägg där. Tanken är väl också att dela en del som jag tycker passar in i min blandning. Tycker det är spännande att göra något nytt och vanlig Facebookanvändare har jag ju varit länge. 

onsdag 18 januari 2017

Mississippi


Mississippi av Hillary Jordan (svensk upplaga 2012) läste jag som sista bok under 2016. Det är en hyllad och prisbelönt debutroman, det är en starkt gripande historia om rasmotsättningar och hopplöshet  står det i baksidetexten.
 Handlingen utspelar sig efter krigsslutet  i Mississippideltat dit Henry och Laura flyttar med sin familj till en Bommullsfarm som Henry köpt utan att tillfråga sin hustru. Laura som är uppvuxen i en större stad trivs inte alls,huset är omodernt det regnar och är gyttjigt utanför. Henrys far som kallas Pappi har flyttat med och bevakar henne varje steg och klagar på henne hela tiden. Barnen blir sjuka i Kikhosta och det är svårt att få tag på läkare.
Henry trivs däremot med att se sin mark och hur odlingarna växer och när skörden bärgas. Som hjälp i hushållet har Laura en svart kvinna, hon är arrendatorhustru och Laura tycker om när hon är i huset, då det inte är lika ensamt då.
 Henrys bror kommer för att bo hos dem när han kommer hem från kriget där han varit pilot och ungefär samtidigt kommer arrendatorparets son hem från sin krigstjänstgöring. De finner varandra då de kan dela sina krigsupplevelser med någon som förstår, denna vänskap slutar med en tragedi. 
Varje kapitel är det någon person som berättar vad som hänt och jag tycker det är skickligt att få fram en berättelsen på det sättet. Jag tyckte om att läsa Mississippi, även om det  är en sorglig historia som slutar riktigt tragiskt. 

Andra som bloggat om Mississippi

Med näsan i en bok och  Dagens bok  

söndag 8 januari 2017

5-års jubileum idag !


Åren går fort när man har roligt !  Idag för fem år sen hade jag samlat tillräckligt med mod att starta upp en bokblogg. Hade en blogg där jag kommenterade nyhetsartiklar. Då kunde man länka direkt till artiklar i de flesta stora nyhetssajter vilket jag gjorde. Den bloggen gjorde jag mitt sista inlägg på sista april samma år så jag hade bara två bloggar i fyra månader. Jag hade följt några bokbloggar, exempelvis enligt O och  bokhora men även några andra varav en del inte finns längre. Kände att jag också ville dela med mig av vad jag läser och vad jag tycker om det jag läser. Men vad skulle min blogg heta? Provade en del olika namn men fann Kerstins Bokblandning passande då jag själv anser att jag läser en blandning av böcker. Ja alla kanske inte tycker att jag gör det, då jag i stort sett inte läser fantasy, skräck eller science fiction. Det jag läser är vuxenromaner, spänningsromaner, biografier gärna självbiografier, barn- och ungdomsböcker, fackböcker varav de flesta kan räknas in under namnet populärfakta. Även lite debattböcker i olika ämnen. Jag blandar när det gäller utgivningsår, inte bara nyutkomna titlar. Jag läser kanske tyvärr en övervägande del böcker skrivna av svenska författare och fler böcker som är skrivna av kvinnor än av män. Jag jobbar på att det ska bli en förändring här men det är svårt! 
Från början satte jag betyg på de böcker jag läst, men det gör jag inte längre, tyckte det var lite svårt och det jag sätter en låg siffra på kan ju ändå en annan person tycka va en jättebra bok och få en helt annan behållning av än jag fick. Jag skriver däremot ofta att jag rekommenderar en bok som jag läst och själv tyckt om.
Många anordnar utlottningar i sina bloggar särskilt när det är jubileum, det är något jag inte gjort än.... Däremot är jag med o tävlar emellanåt och har till och med vunnit en bok på det sättet. Borde kanske tänka på att göra en egen utlottning framöver, men inte hunnit tänka över något sådant just nu. Jag ville ändå göra detta inlägg för det känns som en stor dag 😊 och jag kommer att fortsätta med bloggandet så länge det känns kul och det gör det än så länge.
Jag ändrade även min inloggning på bokbörsen till Kerstins bokblandning så om du ser namnet där när du letar efter någon bok så ja, det är jag där med. 

lördag 7 januari 2017

Utmaning: #Hyllvärmare 2017

Då jag har otroligt många olästa böcker i mina bokhyllor som är införskaffade lång tid tillbaka har jag antagit utmaningen som Ciccis bokblogg har, #Hyllvärmare 2017. Det innebär att man ska läsa tolv så kallade hyllvärmare under 2017. Tror att det blir en enkel match, men det är klart att jag lockas av att låna och läsa en del rätt nyutkommet på biblioteket också, eller som blir inköpta under året. Det är böcker som man har haft i sin hylla i minst ett år som skall räknas.Tolv stycken som jag haft länge i hyllorna ska nog hinnas med i alla fall. Som alltid är mitt motto att läsa en blandning, och därmed ge er som läser min blogg en bra blandning med lästips. 

Sekten på Dimön


Sekten på Dimön (2015) av Mariette Lindstein fick Deckarakademins pris som årets bästa deckare som utdelades på bokmässan. Jag har också förstått att många läst och tyckt att den är spännande och en bladvändare. Jodå jag tyckte också den var spännande och ville snabbt läsa vidare, men det var först när jag kommit en bit in i boken. Det var hela tiden två handlingar, eller om man hellre ska kalla det en huvudhandling och en sidohandling i boken, och jag hängde inte med i sidohandlingen förrän jag läst flera sådana kapitel. Blir ofta irriterad när det är så, men när jag läst ut boken förstår jag upplägget.

"På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age rörelse slagit sig ned. Deras karismatiske ledare,Franz Osvald, har utvecklat en lära ViaTerra, som sägs återkalla själslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare.
Sofia Baumann som precis har tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Osvalds lära, osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Osvald antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt."

Författaren Mariette Lindstein har själv varit medlem i en sekt och har säkert använt sig en hel del av sina egna upplevelser och erfarenheter för att skapa denna spänningsroman. Hon har verkligen lyckats att fånga hur hemsk en sektledare kan vara. Hur hjärntvättad man kan bli så att man följer en auktoritär ledare och om man innerst inne ifrågasätter så är man rädd för dessa sina tankar, och naturligtvis blir man straffad om man skulle säga emot ledaren.
Det måste vara en fasansfull situation som är verklighet för många.
Det har nu kommit en del två som heter Sekten som återuppstod, och vad jag läst mig till så ska den vara lika spännande. Återstår för mig att se om den är det och när jag ska läsa den.